Hej! Tänkte bara slänga in ett snabbt inlägg innan min mobil dör. Just nu är jag i Todaholm, och vi har vart här på crusing, jag, hjärtat och bestie! Myyyyyys!! Så nu är vi på deras motorgård, alltså Tidaholms, så härligt, sommaren är här! <3

Hoppas ni alla har det gör bra och så hörs vi snart igen! Lovar att imorgon kommer ett riktigt inlägg!

Godmorgon bloggisen. Just nu ligger jag och gubben i sängen, men han snarkar fortfarande så under tiden han gör det så har jag tänt doft ljus och ligger å läser i Harry Potter och Fenixorden och gotta i mig av alla <3-dag godis jag och gubben fick av mor. Ganska mysig start på en söndags morgon endå.

Hoppas ni alla får en mysig alla hjärtans dag.??

Kramiz Jazziie

Hejsan Hoppsan. 

I detta inägget tänkte jag skriva om något som det finns folk som säger är total fel och de som säger att det är jätte bra, och det är åldersgränser, men inte vilka ålders gränser som helst jag ska prata om utan just, frågan.. Har kärlek någon åldersgräns? Mitt personliga svar på denna frågan är nej. Jag tycker att när du kommer i åldern 15-17 år så börjar du få kunskap om vad ’‘äkta’’ kärlek. Man börjar förstå vad känslor innebär och det är oftast i denna åldern som man börjar få riktiga känslor och man får oftast sitt första seriösa förhållande. Självklart kan detta med kunskap om vad ’‘riktig’’ kärlek är komma både före och efter den åldern jag tidigare skrev, men det är oftast då man får sitt första seriösa förhållande. Men sen är ju frågan hur mycket äldre får den andre partnern vara?? Jag kan säga att när jag var runt 14/15 år så hade jag mitt första seriösa förhållande och vi förlovade oss när vi varit tillsammans i drygt ett år och han var lika gammal som mig. Men förhållandet efter det så var killen 22 och då var jag 17 så han var alltså 5 år äldre än mig. Killen jag hade där efter var 25 och då var jag 18. (vi båda fyllde år under förhållandet så vi var 24 och 17 i början.) så han var alltså 7 år äldre än mig, och det funkade hur bra som helst, ålderskillnaden märktes inte.   

Sen har vi ju min underbara pojkvän som jag har nu och han är 13 år äldre än mig. Han är 1 år äldre än min egen storebror, i början kändes det väl lite konstigt men när jag lärde känna N så trodde jag ärligt talat att han var 25 och hann få ett intresse för honom innan jag fick reda på hur gammal han var. Sen när jag väl fick veta hur gammal han var så blev jag ju lite tveksam på om det verkligen skulle funka, men jag gjorde valet att satsa med tanken ’‘varför skulle det inte funka? Känslor är ju känslor? och de kan man inte styra. Så jag satsade och vi började skriva, jag fick känslor för honom väldigt väldigt fort medan för honom så tog det lite längre tid innan mina känslor blev besvarade, han var lika så som jag, orolig om det verkligen skulle funka efter som jag var så mycket yngre. Men idag sitter vi här 5 månader senare och är lyckligare än någonsin. Jag älskar honom otroligt mycket och jag kan säga att ålderskillnaden märks inte, ibland är han den mognaste och ibland är jag den av oss som är mognast.

Så jag tycker inte att det borde finnas något som heter ’‘hen är för gammal för hen eller var ung hen var för hen osv..’’ för så länge man trivs med varandra och alla känslor sitter på plats så ska man inte vara rädd för vad andra säger om ålderskillnaden. För det viktigaste av allt är att man trivs med varandra och att man älskar varandra. 

Kram Jasmine