hejsan Hoppsan, hoppas verkligen allt är super bra med er. Med mig är det jätte bra, det är ganska mycket stress nu det sista i skolan och med allt annat som ska ordnas inför den stora dagen om drygt två veckor. Men men, idag tänkte jag förklara för er varför jag vill blogga, varför jag vill driva en blogg och varför jag tycker det är roligt.

- Första punkten som jag tänkte ta upp är att jag tycker det är så roligt. Jag älskar att logga in på bloggen och se om det är någon som har kommenterat, att jag har haft en mer läsare idag än igår. Jag älskar det jag tycker det är så roligt. Jag älskar att få både negativa och posetiva kommentarer om mitt bloggande. Det är så roligt.

-Andra punkten jag  tänkte ta upp om varför jag vill blogga är för att jag vill hjälpa, jag har så mycket erfarenhet av mitt liv som jag kan skriva om och hjälpa personer med. Jag har vart med om, mobbning, ångest, föräldrer med sjukdom och en frånvarande förälder är bara några av de få saker jag skulle kunna skriva om och tänk, genom att skriva om något utav det så kan jag hjälpa någon som läser. Den känslan är helt underbar enligt mig. Jag vill att folk ska kunna skriva anonymt frågor om sånt de tycker är jobbigt som jag kan försöka hjälpa dem med. Jag tycker det är roligt att hjälpa, jag vill finnas för allt och alla, okända som väl kända personer.

-Den tredje punkten är att jag älskar att skriva. Jag älskar att skriva om känslor, om vardagen, om påhittade historier, om drömmar ja allt. Jag älskar att skriva om mitt liv, om andras liv, om mina känslor, andras känslor. Skriva egna små berättelser. Jag har alltid älskat att skriva och Svenska har alltid vart en liten smyg favorit ämne i skolan. Jag har aldrig erkänt att jag älskar Svenska men jag gör det. Å att kunna skriva om allt detta eller ah, skriver ju inte om andra personer offentligt men skriva om mig själv osv så att andra får läsa. Jag älskar det. 

-Den fjärde och sista punkten handlar om att insperera och motivera. Jag vill kunna inspirera människor och motivera dem om att aldrig ge upp. Ge små tips om b.l.a skolan osv. Jag kanske inte har visat det så jätte mycket i denna bloggen, men det kommer. Jag lovar, vill kunna inspirera och motivera er till alla möjliga olika saker här i livet.

Så detta är mina fyra punkter om varför jag vill driva en blogg, varför jag tycker det är roligt och varför jag inte ger upp trots motivationen är nere på botten. Men det kommer bli bättre. Har så många roliga ideer på gång och är det ni vill att jag ska ta upp här så är det bara att kommentera. Ni får vara anonyma, skriv bara anonym där det står namn.

Hoppas ni får en underbar fortsatt bra dag så här jag av mig Kram. :)

Hejsan Hoppsan!
Just nu sitter jag på bussen påväg till Vara för att komma till vårdcentralen. Ska kolla om jag har diabetes.. För de senaste veckorna så har jag blivit skakig om det tar längre än tre timmar innan jag äter något .. Vilket kan tyda på att sockret ligger lågt och de dagar jag tänker på att äta hela tiden så upplever jag muntorrhet och går på toaletten hela tiden och det kan tyda på att sockret är högt. Blir även yr, mår illa osv. Så ringde vårdcentralen idag och fick tid idag, bara för att kolla bättre att vara på den säkra sidan. Men nu måste jag dra mig!

Kommer höra av mig ikväll!

Hejsan Hoppsan, jag tänkte att jag och Niklas skulle göra en boyfriend tag, men eftersom han är så tråkig och inte vill synas i video så får jag skriva här så vi sitter här bakom och skriver istället, så N kommer stå för Niklas alltså vad han svarar och J är alltså vad jag svarar! Hoppas ni uppskattar det

1.Vart träffades ni?

J: Vi träffades vad jag minns den 25 April och han körde åt oss när jag var ute och drack första gången lagligt. 

N: Eftersom jag har kännt dina föräldrar sen du var mindre så träffade jag dig när du var runt 10-11 kanske OCH då hade jag inga planer och sitta och dejta dig idag haha. 

2. Vart var vår första dejt?

J: Ehum, alltså jag skulle säga när han hämtade upp mig klockan 00.00 mitt i natten för han skulle köpa cigg och jag fick följa med och jag var redan då gör intresserad av honom ... Men han var inte intresserad av mig utan just då trodde han vi bara skulle bli vänner.. xD Så första gången vi hade ''dejt'' var på traktor racet i Södra Lundby .. #livetmedmotornörd

N: Haha, käft. Du älskade den dejten. Det var första kvällen vi umgicks och vi åkte runt i bilen efter, vi drog hem till dina kompisar i Kvänum, sen in till Lidköping och sen hem till och åkte överallt. 

3.Vad var ditt första intryck av mig?

J: Haha, jag vet inte.... Blev bara så intresserad av dig när jag såg dig och tyckte du såg mysig och gosig ut. :D 

N: Att du inte kunde dricka alkohol för när vi kom till förfesten hos din bror så kom du precis kommit ut från toaletten och hade spytt ner hela din tröja. haha. 

4.När träffade jag din familj?

J: På vår första dejt på traktor racet så åkte vi hem till dig en liten sväng innan och fan hela jävla tjocka familjen var där, hela köket var fullt JAG HÖLL PÅ ATT DÖ. 

N: Haha, jag har kännt din mamma och styvpappa i flera år men din biologiska pappa tror jag träffade vid jul någon gång första gången. 

5.Hur länge har vi varit tillsammans?

N&J: Åtta månader den 7 april. <3 

6.Har vi någon tradition?

N6J: Äta chips och dipp och dricka coca cola och kolla på Stig-Helmer filmerna. ;) Nej men vi har inget speciellt. 

7.Vad tjafsar vi mest om?

N&J: Hahah, att Niklas ska lägga undan sin telefon....... x) Men annars bråkar/tjafsar vi aldrig. Vi vill bara strypa varandra ibland.. ;) 

8.Vad skulle du äta varje dag om du kunde:

J: BACON!! 

N:DIPP 

9.Vad är mitt favorit sprotlag?

J: Frölunda, ishockey. Det är fan ditt liv.

N: Du hejar på Frölunda men du vet knappt vad hockey är, du bara hejar. ;) 

10.Vad kan jag spendera timmar på att göra?

J: Du kan köra bil i flera jävla timmar utan att ens veta vart du ska. 

N: Du kan kolla på yuotube eller läsa Harry Potter i flera timmar. 

Detta var de frågor vi har valt ut och jag hoppas ni uppskattade inlägget och jag hoppas få med Niklas på detta med någon gång på video istället. Ha det bäst så hörs vi!

Tack för oss! :*  

Hej.
Sitter just nu i soffan och kollar på någon film. Tankarna börjar snurra, minnen bara snurrar.. Jag saknar tiden med mina vänner när killar inte var allt, när man pratade om sina barbie dockor... På den tiden man frågade chans på 5 killar på en dag utan att bli kallad både det ena och det andra. Jag saknar tiden när jag var liten. Jag saknar många minnen från sommaren, speciellt sommaren för 2 år sen när jag och min bästa vän var ute och gick flera timmar mitt i natten och prata om allt, idag bor hon i London och kommer inte hem förens i september.. Då har hon vart borta drygt 1 år. Jag saknar henne. Jag saknar mina vänner från högstadiet, när vi umgicks på helgerna och åkte på massa olika galna spelningar och alla gånger dem ville strypa mig för allt jag hade i huvudet var killar, haha.

Jag saknar min allra allra bästavän, hon som hjälpte mig genom dem jobbigaste åren i livet, hon som jag varit vän med i snart 19 år, ganska sjukt va? Vi har fortfarande kontakt, men när vi var små prata vi varje dag, vi lekte varje dag vi fick. Men vi flytta och vi växte upp, kontakten är kvar, men inte som när vi var små. Jag saknar det.

Jag saknar alla minnen, då jag och pappa hade kontakt. Då min morfar levde. När min mamma inte var sjuk.

Då när jag var liten och inte förstod vilka motgångar jag skulle möta.


Men på med ett leende å le.

Hejsan Hoppsan på er! 

I detta inlägget tänkte jag prata om ett känsligt ämne för mig och min uppväxt och som ni ser i rubriken så kommer det handla m föräldrar som inte kan kommunicera. 

Idag är jag 18 år och har väldigt bra realtion med min mamma men inte med min pappa. 

Så långt tillbacka som jag kan minnas så har inte mina föräldrar kunnat komunicera med varandra. Jag har alltid fått vara mellan handeln, ''säg det till pappa'' ''säg det till mamma''. När jag var 6-10 år så tyckte jag ju självklart att det var super jobbigt att mina föräldrar inte kunde kommunicera med varandra utan att börja bråka. Vi hade krångliga scheman för att jag skulle vara lika hos båda föräldrarna så det kunde se ut Mån-Tis pappa, Tis-Tors mamma, Tors-Lördag Pappa, Lördag-Måndag mamma. Sen nästa vecka kunde det vara att vara hos mamma hela veckan och pappa på helgen och veckan därefter varar hos pappa hela veckan och mamma på helgen.  Jag hade inte en riktigt fast punk när jag flyttades runt, jag hade det mesta hos både pappa och mamma men det var endå jobbigt att förflyttas runt även om de både i varsin ende av stan. Men när jag kom upp mot 10-12 så fick jag börja bestämma själv vart jag ville vara och jag var mest hos mamma för där fick jag lite mer frihet och mamma jobbade inte som pappa så jag fick faktiskt umgås med henne. Sen när jag och mamma flyttade till Öttum så var det som att något bröts mellan mig och pappa, därifrån så gick umgänget bara utför. Idag så kan mamma prata om minnen med pappa och hon kan prata om honom men min älskade pappa tål fortfarande inte att prata med mamma och blir arg när jag talar om henne eller våran familj på hennes sida. För mig var det bara att acceptera att dem aldrig komemr komunicera med varandra. Sorgligt? Ja. Sanningen? Japp. Så för mig var det bara att acceptera och idag är jag van vid att de inte kommunicerar och att jag fortfarande är mellan handeln. 

Jag tycker än idag att det är fruktansvärt jobbigt att mina föräldrar inte tål varandra och börjar redan nu få panik inför studenten. Kommer båda kunna komma dit utan att det blir bråk? Jag vill verkligen att alla ska vara glada men det kommer bli svårt. Sjukt jävla svårt. Det bästa vore att ha två olika ''kalas'' efter för att de inte ska bli bråk, men jag är 1 person och kan inte dela på mig, även om jag vill. 

Men ni som finns därute om ni har en liknande situation men inte lärt er acceptera det? Det är bara att göra, dina föräldrar kommer antagligen aldrig komma överens och alltid ha något otalat med varandra. Så försök acceptera det och älska dina föräldrar lika mycket.

/Jasmine

Hejsan Hoppsan.
Har varit hemma från praktiken igår och idag p.g.a mitt psyke. Har inte mått bra alls. Inte orkat le. Men idag ska jag å mamma in till stan å sova där för det är där både jag och mamma känner oss hemma och kan få upp vårar mående. Så förhoppningsvis kommer jag må bättre...

/Jasmine

Hejsan hoppsan. 

Jag tänkte att eftersom att jag inte har pratat om det som står i rubriken hittills i min nya blogg så tänkte jag att jag ska göra det nu. Jag lider av både ångest och depression. Därför kan vissa dagar vara helt underbara och det känns som man vandrar på rosa fluffiga små mål, sen så finns det de dagar där jag inte ens orkar kliva upp ur sängen och ligger där fram till sent in på efter middagen. Jag kan aldrig säga hur jag mår imorgon, jag försöker att inte planera saker längre fram för jag kan inte planera hur jag mår. Så vet jag att jag ska göra något med mina närmsta vänner, för dem vet jag kan stötta mig oavsett hur jag mår. Men är det inte med någon nära vän eller pojkvän eller någon annan familjemedlem så planerar jag inte något längre fram. Utan jag tar oftast dag för dag. Min ångest visar sig oftast i skolan, jag får oftast ångest i de flesta stora folkgrupper. Därför är min skolgång något jag kämpar med varje dag. Träffa nya människor är bland det läskigaste jag vet. Därför är varje dag för mig en utmaning men en del dagar är också hur enkla som helst att ta sig igenom. Så allt är från dag till dag. Därför kan det hända att bloggen ligger på toppuppdatering i flera dagar och sen kanske det inte kommer upp ett enda inlägg på 1 hel vecka. Allt hänger på mitt psykiska mående. Så är det så att jag inte bloggar så är det för att jag helt enkelt inte kommer upp ursängen. Så jag skiter inte i er, jag kan bara inte styra över min psykiska ohälsa.  

Slänger in en bild på min fina hund som hjälper mig genom de värsta dagarna: 

Kram Jasmine