Hejsan Hoppsan på er! 

I detta inlägget tänkte jag prata om ett känsligt ämne för mig och min uppväxt och som ni ser i rubriken så kommer det handla m föräldrar som inte kan kommunicera. 

Idag är jag 18 år och har väldigt bra realtion med min mamma men inte med min pappa. 

Så långt tillbacka som jag kan minnas så har inte mina föräldrar kunnat komunicera med varandra. Jag har alltid fått vara mellan handeln, ''säg det till pappa'' ''säg det till mamma''. När jag var 6-10 år så tyckte jag ju självklart att det var super jobbigt att mina föräldrar inte kunde kommunicera med varandra utan att börja bråka. Vi hade krångliga scheman för att jag skulle vara lika hos båda föräldrarna så det kunde se ut Mån-Tis pappa, Tis-Tors mamma, Tors-Lördag Pappa, Lördag-Måndag mamma. Sen nästa vecka kunde det vara att vara hos mamma hela veckan och pappa på helgen och veckan därefter varar hos pappa hela veckan och mamma på helgen.  Jag hade inte en riktigt fast punk när jag flyttades runt, jag hade det mesta hos både pappa och mamma men det var endå jobbigt att förflyttas runt även om de både i varsin ende av stan. Men när jag kom upp mot 10-12 så fick jag börja bestämma själv vart jag ville vara och jag var mest hos mamma för där fick jag lite mer frihet och mamma jobbade inte som pappa så jag fick faktiskt umgås med henne. Sen när jag och mamma flyttade till Öttum så var det som att något bröts mellan mig och pappa, därifrån så gick umgänget bara utför. Idag så kan mamma prata om minnen med pappa och hon kan prata om honom men min älskade pappa tål fortfarande inte att prata med mamma och blir arg när jag talar om henne eller våran familj på hennes sida. För mig var det bara att acceptera att dem aldrig komemr komunicera med varandra. Sorgligt? Ja. Sanningen? Japp. Så för mig var det bara att acceptera och idag är jag van vid att de inte kommunicerar och att jag fortfarande är mellan handeln. 

Jag tycker än idag att det är fruktansvärt jobbigt att mina föräldrar inte tål varandra och börjar redan nu få panik inför studenten. Kommer båda kunna komma dit utan att det blir bråk? Jag vill verkligen att alla ska vara glada men det kommer bli svårt. Sjukt jävla svårt. Det bästa vore att ha två olika ''kalas'' efter för att de inte ska bli bråk, men jag är 1 person och kan inte dela på mig, även om jag vill. 

Men ni som finns därute om ni har en liknande situation men inte lärt er acceptera det? Det är bara att göra, dina föräldrar kommer antagligen aldrig komma överens och alltid ha något otalat med varandra. Så försök acceptera det och älska dina föräldrar lika mycket.

/Jasmine

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej. Tänkte nu ge er en förklaring till varför uppdateringen suger. Varför? Jo för att jag har gjort valet efter några veckors tänkande, att lägga ner bloggen, sluta blogga. Jag kommer inte sluta föralltid men för ett tag, just för att min mobil duge...

Hejsan Hoppsan. Just nu sitter jag ute på altan, har vart ute på en 2 km morgon promenad och ätit frukost. Mys, så nu ska jag hoppa in i duschen, sen börja städa i mitt rum.:) Jag har min moster hund på besök här och hon är så söt. Så morgonprome...

Hejsan Hoppsan! Just nu sitter jag i en fotölj hemma hos mormor, ska snart hoppa in i duschen och sen gå bort till en salong, där jag ska få hår, smink, naglar och ögonbryn fix. Massa mys för ikväll ska jag gå på bal med mina bästa vänner. Så fin k...