Direktlänk till inlägg 21 februari 2016
Hej.
Sitter just nu i soffan och kollar på någon film. Tankarna börjar snurra, minnen bara snurrar.. Jag saknar tiden med mina vänner när killar inte var allt, när man pratade om sina barbie dockor... På den tiden man frågade chans på 5 killar på en dag utan att bli kallad både det ena och det andra. Jag saknar tiden när jag var liten. Jag saknar många minnen från sommaren, speciellt sommaren för 2 år sen när jag och min bästa vän var ute och gick flera timmar mitt i natten och prata om allt, idag bor hon i London och kommer inte hem förens i september.. Då har hon vart borta drygt 1 år. Jag saknar henne. Jag saknar mina vänner från högstadiet, när vi umgicks på helgerna och åkte på massa olika galna spelningar och alla gånger dem ville strypa mig för allt jag hade i huvudet var killar, haha.
Jag saknar min allra allra bästavän, hon som hjälpte mig genom dem jobbigaste åren i livet, hon som jag varit vän med i snart 19 år, ganska sjukt va? Vi har fortfarande kontakt, men när vi var små prata vi varje dag, vi lekte varje dag vi fick. Men vi flytta och vi växte upp, kontakten är kvar, men inte som när vi var små. Jag saknar det.
Jag saknar alla minnen, då jag och pappa hade kontakt. Då min morfar levde. När min mamma inte var sjuk.
Då när jag var liten och inte förstod vilka motgångar jag skulle möta.
Men på med ett leende å le.